När jag sitter och kollar igenom det jag skrev senast jag bloggade och försöker bestämma hur jag ska börja igen så ser jag hur lite det blev det senaste året, hur mycket jag hade att göra i skolan, och hur extremt tråkigt mitt liv va. Men det är väl värt att ta det från "början".

 

I slutet av gymnasiet hände allt samtidigt, jag pluggade inför mina prov, och gjorde dem. Det va väl det första. Jag tog mig igenom dessa helvetes prov då alla stresshanteringsförmågor och all viljekraft inom mig sattes på spel. Men jag tog mig igenom och lyckades till och med klara dem, vilket kan ha varit en av de bästa känslorna jag någonsin upplevt. Det va med det beskedet som mitt gymnasieliv officiellt kom till ett slut, men det hann hända mycket mellan själva proven och resultaten.

 

 

Balen. Dagen som jag kände antingen kunde bli en av de bästa eller en av de värsta i mitt liv. Då inget blev som de skulle men allt ändå kändes som det äntligen "blivit rätt" på samma gång. Det va absolut inte enkelt att ta på sig balklänningen då dagen inte möjligtvis kunde bli som jag tänkt mig för det saknades en del, en stor del, en person som jag verkligen trodde skulle stå vid min sida. Som tur är hade jag världens bästa vänner som gick vid min sida, satt vid min sida, och fick mig att glömma hur jag förväntat mig att balen skulle bli, och omvärdera hur mycket jag klarade på egna ben. JAG var tillbaka, VI fanns inte längre. And I was going to be okay. 

 

Balen va underbar, så enkelt är det.

 

(får ta detta i flera inlägg annars blir det så himla långt!)

 

Skriver mer sen. :)