Igår kväll va jag och Pontus på Allstar och åt. Det va hur mysigt som helst, och helt plötsligt inser jag att, fan, vi är ju vuxna människor. Vi är inte barn längre. Det kändes gänska bra att sitta där, på en riktig restaurang, med god mat och bara prata.

Vi kom in på det här med att "räkna månader". Igår hade jag och Pontus varit tillsammans i 1 år och 9 månader, men det va inte därför vi va ute och åt. Det va som bara för att. Vi pratade om att vi har slutat räkna månader. Jag tror man gör det efter ett tag. Då det gått så lång tid som det gått för oss så känns det som att månader är som dagar. År är väl det man (jag i alla fall) räknar, det som betyder mest. Det är det som är milestones nu.